Kartläggningen av det inhemska byggnadsarvet i alla dess former var ett prioriterat projekt för Sveriges kulturhistoriker vid sekelskiftet 1900. Nordiska museet var en ledande aktör på området, inte minst när det gällde att undersöka slott och herrgårdar. När museet invigde sin nya byggnad 1907 visade man upp en storslagen svit av svenska interiörer, de flesta hämtade från rivna eller hotade miljöer. Denna presentation sätter fokus på ett av dessa rum – paradsängkammaren från Ulvsunda slott. Syftet är att genom exemplet belysa Nordiska museets stilhistoriska rum, vad de representerade som historiegestaltning och hur de förhöll sig till museets kunskapsproduktion.

Att paradsängkammaren hamnade på museum hänger ihop med hur den moderna samhällsutvecklingen påverkade de gamla adelsgodsen i Sverige. Egendomen Ulvsunda utanför Stockholm slukades av den urbana expansionen redan vid sekelskiftet 1900, då marken styckades för villabebyggelse medan 1600-talsslottet förvandlades till vårdanstalt. I det skedet förvärvade Nordiska museet delar av slottets praktfulla barockinredning. Även det är typiskt för tiden, då den gamla högreståndskulturen började uppfattas som lika hotad som allmogekulturen. Nordiska museet utvecklade en mångsidig praktik inom det bostadshistoriska fältet, som innefattade inventering, insamling, forskning, publicering och utställning.

Sängkammaren från Ulvsunda ingick från början i den serie av stilhistoriska interiörer som utgjorde museets högreståndsavdelning, en installation som illustrerade de bemedlade samhällsklassernas bostadskultur i Sverige från 1500-talet till samtiden. Utställningen kan betraktas som en fysisk gestaltning av museets expertis och forskning på området. Med tiden kom de stilhistoriska rummen att ses som obsoleta, och omkring 1970 monterades de ned och magasinerades. Helt andra vetenskapliga och museologiska ideal präglade utställningen Svensk bostad, museets uppföljare på hemkulturens område. Sängkammaren från Ulvsunda fick emellertid plats även i den nya installationen. Efter 111 år som utställd miljö är rummet därmed en av Nordiska museets mest långlivade publika attraktioner.