Kartläggningen av det inhemska byggnadsarvet i alla dess former var ett prioriterat projekt för Sveriges kulturhistoriker vid sekelskiftet 1900. Nordiska museet var en ledande aktör på området, inte minst när det gällde att undersöka slott och herrgårdar. När museet invigde sin nya byggnad 1907 visade man upp en storslagen svit av svenska interiörer, de flesta hämtade från rivna eller hotade miljöer. Denna presentation sätter fokus på ett av dessa rum – paradsängkammaren från Ulvsunda slott. Syftet är att genom exemplet belysa Nordiska museets stilhistoriska rum, vad de representerade som historiegestaltning och hur de förhöll sig till museets kunskapsproduktion.

Att paradsängkammaren hamnade på museum hänger ihop med hur den moderna samhällsutvecklingen påverkade de gamla adelsgodsen i Sverige. Egendomen Ulvsunda utanför Stockholm slukades av den urbana expansionen redan vid sekelskiftet 1900, då marken styckades för villabebyggelse medan 1600-talsslottet förvandlades till vårdanstalt. I det skedet förvärvade Nordiska museet delar av slottets praktfulla barockinredning. Även det är typiskt för tiden, då den gamla högreståndskulturen började uppfattas som lika hotad som allmogekulturen. Nordiska museet utvecklade en mångsidig praktik inom det bostadshistoriska fältet, som innefattade inventering, insamling, forskning, publicering och utställning.

Sängkammaren från Ulvsunda ingick från början i den serie av stilhistoriska interiörer som utgjorde museets högreståndsavdelning, en installation som illustrerade de bemedlade samhällsklassernas bostadskultur i Sverige från 1500-talet till samtiden. Utställningen kan betraktas som en fysisk gestaltning av museets expertis och forskning på området. Med tiden kom de stilhistoriska rummen att ses som obsoleta, och omkring 1970 monterades de ned och magasinerades. Helt andra vetenskapliga och museologiska ideal präglade utställningen Svensk bostad, museets uppföljare på hemkulturens område. Sängkammaren från Ulvsunda fick emellertid plats även i den nya installationen. Efter 111 år som utställd miljö är rummet därmed en av Nordiska museets mest långlivade publika attraktioner.

The State Bedroom from Ulvsunda as a Museological Project

A major undertaking for Swedish cultural historians at the turn of the century 1900 was to map the indigenous built heritage. Here the Nordiska museet was a leading actor, not least when it came to investigating castles and manor houses. At the inauguration of its new building in 1907, the museum displayed a magnificent series of Swedish period rooms. This paper focuses on one of these – the State Bedroom from Ulvsunda castle. Through this example, the presentation aims at highlighting the period rooms at the Nordiska museet, their role in a museological context and how they relate to the museum’s knowledge production.

The modernization of society strongly affected the estates of the Swedish nobility. Ulvsunda outside of Stockholm was swallowed by the urban expansion already around 1900, when its land was exploited and its seventeenth-century castle turned into a nursing home. At this instance, the museum acquired some of the castle’s elaborate baroque fittings. This is also typical for the time, as the old elite culture was considered equally threatened by modernity as the peasant culture. The Nordiska museet developed an expertise within the history of Swedish domestic culture, including collections, research projects, publications and exhibitions.

The Ulvsunda bedchamber became part of the period rooms that formed the backbone of the museum’s upper-class department, illustrating the homes of the privileged classes from the sixteenth century to present days. The galleries can be regarded as physical representations of the museum’s expertise within the field. Eventually the period rooms became obsolete, and they were dismantled and put into storage in the 1970s. Completely different museological ideals characterised the sequel within this area; Swedish House and Home. However, the Ulvsunda interior was included in the new installation. After 111 years the room is now one of Nordiska museet’s most long-lived attractions.